alvadarehed

när man var liten ville man bli stor, man tänkte åh tänk när jag är tonåring då jag får börja sminka mig och då jag får vara a, helt enkelt stor nu när man endå har blivit 13 år så vill man bara tillbaks, tänk tiden då man var liten man hade aldrig problem man mådde inte så ofta dåligt, det största problemet var om ens barbiedocka gick sönder eller någon annan leksak, nu är att må dåligt en blodig handled eller ett deppigt inlägg på sin blogg eller apberget, bilddagboken eller något.
folk tror att jag är en helt glad människa men nej, jag är inte alls den glada männsikan folk ser mig som,
jag kan både vara väldigt glad men jag kan också vara väldigt nere.

jag vill bara glömma alla dåliga tider, vill bara radera dom från min hjärna men när jag tänker tillbaks så blir jag nere men jag har så sjukt många vänner, sen har jag också min släkt och familj som hjälper mig genom det svåra.

men en sak som jag inte kan förstå, folk som tar självmord jag förstår bara inte varför ska man ge upp bara mitt i allt, särskilt om man är ung man har inte ens levt sitt liv till hundra, jovisst jag har också haft svåra stunder då jag helst ville försvinna men jag skulle inte kunna ta livet av mig, ens liv kanske inte är så lätt men man förstör ju bara andras liv om man tar sitt eget liv då förstör man alla andras liv alla som bryr sig om en.

det är så sjukt värt att kämpa, jag vill leva min dag som det var min sista.
det är mitt mål, men jag vet inte riktigt när jag ska börja!
men jag vill verkligen njuta nu! :)

 alva darehed.