alvadarehed

ska tjata på mamma&pappa om att färga håret,
är sjukt less på min gulfärgade hårfärg fyfan
måste göra något åt det NU
om jag inte får det så vet jag inte vad jag ska göra.
men jag funderar på antinge brunt hår, rött eller helt blont asså inte platina utan färga bort allt brunt hår jag ha under mitt ljusa:)

 ungefär sån här färg, som min storasyster

vi har bråkat,
vi har gråtit,
vi har skrattat,
vi har mått dåligt,
vi har mått bra,

även om vissa av mina kompisar tycker det är fel att jag älskar dig,
att jag älskar dig som en vän så kommer jag inte sluta göra det.
för dom bestämmer ju inte över vad jag ska tycka om dig.
jag vet, jag har sagt dumma saker om dig och jag ha sårat dig djupt,
och även du ha gjort det,
men ibland är det bara att glömma misstagen och gå vidare.
du är en person, som alltid stått vid min sida eller ja oftast
du har hjälpt mig genom mycket.
och jag vill bara säga tack,
jag menar vi har många minnen tillsammans, som jag aldrig kommer glömma
jag vill bara säga att, jag älskar dig!

 förlåt för allt, men du kommer alltid vara min finaste vän, vad som än händer jaglovar.

vill helst bara sova nu,
är trött på den här dagen.
vill bara vakna och känna att allt är bra igen
fick också reda på IDAG att jag skulle ha utvecklingssamtal på fredag, tack så hemskt mamma och pappa -.-
just nu är jag riktigt jävla ledsen&arg jagvet att det här inte är så intressant.
aja, ska inte skriva mer
bloggar imorgon puss

 älskaälskaälska

när man var liten ville man bli stor, man tänkte åh tänk när jag är tonåring då jag får börja sminka mig och då jag får vara a, helt enkelt stor nu när man endå har blivit 13 år så vill man bara tillbaks, tänk tiden då man var liten man hade aldrig problem man mådde inte så ofta dåligt, det största problemet var om ens barbiedocka gick sönder eller någon annan leksak, nu är att må dåligt en blodig handled eller ett deppigt inlägg på sin blogg eller apberget, bilddagboken eller något.
folk tror att jag är en helt glad människa men nej, jag är inte alls den glada männsikan folk ser mig som,
jag kan både vara väldigt glad men jag kan också vara väldigt nere.

jag vill bara glömma alla dåliga tider, vill bara radera dom från min hjärna men när jag tänker tillbaks så blir jag nere men jag har så sjukt många vänner, sen har jag också min släkt och familj som hjälper mig genom det svåra.

men en sak som jag inte kan förstå, folk som tar självmord jag förstår bara inte varför ska man ge upp bara mitt i allt, särskilt om man är ung man har inte ens levt sitt liv till hundra, jovisst jag har också haft svåra stunder då jag helst ville försvinna men jag skulle inte kunna ta livet av mig, ens liv kanske inte är så lätt men man förstör ju bara andras liv om man tar sitt eget liv då förstör man alla andras liv alla som bryr sig om en.

det är så sjukt värt att kämpa, jag vill leva min dag som det var min sista.
det är mitt mål, men jag vet inte riktigt när jag ska börja!
men jag vill verkligen njuta nu! :)

 alva darehed.

idiot du har fel, du har aldrig varit mobbad tror inte du att jag vet?!?!?
---------------------------------------------------------------------------
hur vet du det?
jag skrev, jag var 'nästan' som mobbad, jag var inte öppen och då fick jag nästan inga vänner..
men nu är jag mer öppen av mej och så vidare.
och sluta vara anonym tack!